Det var dans ner i Brandbol

På 1920-talet skrev Konrad Bergqvist sångtexten ”Det var dans ner i Brandbol”. Konrad var vid ung ålder eldare på ångbåten Victoria som trafikerade och gav namn åt Victorialeden, den allra innersta farleden som löper mellan Nyköping och Sävö.
Sångtexten beskriver en lördagsnatt i Brannebol för snart hundra år sedan och visar sambandet mellan skärgårdsöarnas människor och denna plats. Ett samband som är aktuellt än i dag.

Brannebols gård med sina böljande betes- och åkermarker.

Det var dans ner i Brandbol i lördase natt,
Över nejden gick låten av spel och skratt.
Det var tjo, det var hopp, de var hej.
Det var folk överallt, och se på spelemansfjanten,
Hur han drar med sitt dragspel med mässing i kanten
För dudeli-dudeli-dej.

Dit kom Sandberg på Skansen, å Gusten me nacken,
De var pojkar som orka å lyfta på klacken
Å föra en jänta till dans.
Där var Erik på Berge å Skeppsgålardrängen
Å Sjöberg i Olsbo va me uti svängen
Me en jänta som inte var hans.

Dit kom lotsa från Hamnkrok i fuller mundering
Tog och bjöd oss på konjak, de va god traktering.
Å jänternas blickar de knep.
Dit kom Olsson i Ringsö me måg och me doter,
Och mågstumpen torna å sjöng efter noter,
Som då rakt ingen människa begrep.

Ifrån Hartzö kom Petterson så dryger och kvater
Å i aktern satt Lindholmarn nöjder och later
För sakta han tyckte det gick.
Men på bryggan stod folk ifrån Stendörrn å vänte
Men när fiskarn från Krampö på rockficka glänte,
Då förstår ni att bråttom dom fick.

Men när som klockan slog åtta då börjades valsen,
Å när som hom var nio hängde en jänta om halsen
Rågsundarn som satt och sov
Å Härman på Hertige satt där å blinka
Å Andresson Rensholmarn stackarn han linka
Å buga och sa får jag lov.

När som solen går upp bakom Aspnäsens stuga,
Då e Hummelviks Fridolf i farten å ljuga
Å Ämbeten han skratta å svor.
Men på trappan satt Erik i Långö å tralla,
Å Kullbon höll i sej så han ej skulle falla
Å för dudeli-dudeli-dej.